Av Gunhild Arby

Bilderboken Varför ingen klappar igelkotten var aldrig tänkt som ett politiskt inlägg, men när Ryssland invaderade hennes hemland tryckte Tania Goryushina spontant upp affischer på omslaget, skrev slagord och tog sig till Norrmalmstorg för att demonstrera mot kriget.

Starkt gult och blått. Numera en välkänd symbol för Ukrainas självständighetskamp. Men från början var igelkottbokens färgsättning bara tänkt som en fin komposition, säger Tania Goryushina, som illustrerat, formgett boken och gett ut den på egna förlaget Tyanachu.

Hon är konstnär, barnboksskapare, förläggare och sedan i april vikarierande biblioteksassistent vid barnbiblioteket Rum för barn på Kulturhuset i Stockholm, hennes nuvarande hemstad.

Författarpersonlighet skrev

En covidinfektion sätter stopp för vårt första inbokade möte. När vi äntligen ses blåser en isande majvind som får stockholmarna att huttrande kura ihop sig i kylan. Jag frågar hur hon mår.

Jaa… psykiskt är det jobbigt, säger hon.

Jag syftar på återhämtningen efter covid, hon syftar på situationen i Ukraina. Förstås.

Hon har varit förbi sitt lager för att hämta några böcker och har tagit med sig pastellkritor och konstnärspapper för att visa hur hon arbetat med Igelkottenserien, hittills två delar. Texten är gjord av ukrainaren Andrej Kurkov, stor författarpersonlighet och kulturambassadör, som just nu befinner sig någonstans i Ukraina.

Tania Goryushina fick redan 2004 uppdraget att illustrera boken. Då bodde hon i Kiev, där hon är född, och därifrån har hon också två konstexamina. Till Sverige kom hon många år senare för att skaffa sig ännu en konstutbildning, och precis när hon var på vippen att flytta hem mötte hon sin nuvarande sambo och blev kvar.

I hemmet finns nu också dottern Mila, ett och ett halvt år gammal. Och Tanias 72-åriga mamma, som övertalades att ta sig till Sverige strax efter invasionen.

Under arbetet med Igelkotten och presentmysteriet fick Tania oväntad hjälp. En ekorre som hoppat in i lägenheten för att tigga mat fick stå modell för bokekorrens ben och tassar. Senare kom den tillbaka för att visa upp sina ungar. FOTO: Gunhild Arby

Boken tog sju år

Både mor och dotter längtar till Kiev, men Tania har fullt upp; samlar in humanitär hjälp till flyktingar, håller workshops för nyanlända barn och vuxna på bibliotek och söker stöd för att ge ut fler barnböcker av ukrainska författare. Biblioteken skriker efter böcker på ukrainska. Hälften av de ukrainska flyktingar som kommit till Sverige sedan i mars är barn och vid flyktingvågen 2015 såg man hur viktigt det var att ha tillgång till böcker på det egna språket.

Varför ingen klappar igelkotten kommer i juni på ukrainska, lovar Tania.

Det är hennes bilder, ­kraftfullt lysande och färgstarka, som lyfter den på ytan lite snälla berättelsen om den ledsna igelkotten som får nya vänner och nya insikter.

Men det tog lång tid, sju år, att göra dem, med avbrott för målande av annat slag, studier och resor.

– Jag frågade Andrej om han hade några önskemål. Det hade han inte. Det gjorde det jobbigt för mig som var van att höra vad jag ska göra. I Ukraina fick jag en fantastisk utbildning i måleritekniker, men vi uppmanades inte till eget kreativt tänkande. Å andra sidan är det omöjligt att hitta den typen av målerikurser i Sverige som finns i Ukraina.

Annorlunda bildsyn

Skillnaden i synen på bilderbokskonst är också stor, säger hon.

– Om jag till exempel skulle måla som Eva Lindström skulle jag bli väldigt kritiserad i Ukraina. Man skulle säga ”å, vilken dålig komposition”. Men hon är ju fantastisk! Hon har sin egen stil som skapar en trend.

För att själv hitta fram till ett eget uttryck experimenterade hon med alla möjliga tekniker. Kunskap om färg, komposition, och om hur man skapar rörelse fanns där, ”men en bilderbok ska vara dynamisk genom hela boken; det var väldigt svårt”.

En av Ukrainas mest berömda konstnärer, Tetyana Yablonska, fungerade som inspirationskälla. Och det fick bli kritor, eftersom det ”kändes mer fluffigt än akvarell”. Dyra holländska kritor inköptes och målandet tog fart.

Jag får en demonstration på det lerbruna ark hon tagit med sig.

Med en knyck på handleden ritar hon smala färgstarka streck, en smula böjda, ungefär som vajande sädesax. Gradvis fylls papperet som har en förvånansvärt mjuk yta.

–  Man målar med små, korta gester. Det är ett tidskrävande arbete, men mycket terapeutiskt; det skapar en lugnande effekt. Man dyker ner i sina egna tankar.

2012 utkom den första igelkottenboken i Ukraina och sex år senare gav hon ut den i Sverige på förlaget som hon startat efter att ha tröttnat på alla nej från olika håll och kanter.

2021 kom uppföljaren.

Sedan kom kriget.

Hur har ditt liv förändrats efter invasionen 24 februari?

En skugga far över ansiktet och hon sitter tyst en stund.

– Mycket! Inte fysiskt men psykiskt. Jag ser hur min mamma och andra nyanlända ukrainare vill åka hem men inte kan på grund av kriget. Det är fruktansvärt att veta att barn och vuxna dör varje dag i Ukraina. Det är ett väldigt högt pris att betala för vår frihet.

Hon är inte lika glad längre och lider av skuldkänslor.

– Jag känner skuld för att inte ha pengar att trycka tusentals böcker och ge bort, och skuld för att jag inte tillräckligt uppskattade det jag hade i Kiev. Jag saknar min stad mycket. Det är en väldigt vacker stad med god mat, trevliga spontana människor; ett fantastiskt ställe att bo och vara på…

Igelkotten lever vidare

Ukrainas framtid går inte att sia om, men Tania Goryushinas egen närmaste arbetstid är utstakad. Andrej Kurkov ska skriva två böcker till i Igelkottenserien och dem ska Tania illustrera.

Just nu förhandlar hon också om rättigheterna till en ukrainsk bilderbok om krigets första dagar i Kiev, med det svenska arbetsnamnet Stilla natt min astronaut.

Och i sommar ska hon illustrera en blivande bilderbok hon själv har skrivit texten till och tänker ge ut.

– Den heter En annorlunda häst och handlar om hur det är att vara annorlunda.

13 maj 2022

Den andra boken i serien, Igelkotten och presentmysteriet,” är väldigt mycket Sverige” enligt Tania : svenska blåbär, björkar, stenar med mossa. Och i andra boken är det höst. I bok 3 och 4 ska det bli vår och vinter. ILLUSTRATION: Tania Goryushina