Mollys hår (Argasso 2003, omtryck 2020, från 6 år) av irländaren Eoin Colfer, mannen bakom succéserien Artemis Fowl, illustrerad av Richard Watson.
Mammas hår (Daidalos 2012, från 3 år) av norska duon Gro Dahle och Svein Nyhus som gjort flera prisade bilderböcker om barns sätt att hantera vuxnas problem.
När allt hänger på håret
Av Gunhild Arby
Finns det något roligare än hår!? Mja, jo, det gör det förstås. Men hår är en bra ingång för att skildra starka känslor, märkliga fakta eller bara en tokig vardag med heltokiga ungar.
Hår är också bra på att visa upp tidsanda och maktrelationer.
Tänk bara på 1700-talets pompösa pudrade peruker som blev ett tecken på aristokratins överlägsenhet, de brittiska krulliga domarperukerna som representerar makt och 1970-talets långa hippiehår som vittnade om uppror och lössläppt kärlek.
Eller på 1920-talets kortklippta kvinnofrisyrer. De skulle signalera frigörelse och kvinnlig rösträtt.
Tanter med hårskräck
Pernilla Stalfelt har i sin serie om olika barnintressanta företeelser (bland andra Bajsboken och Dödenboken) också producerat Hårboken (från 3 år). I den berättar författaren rakt på sak och roligt om vad djur- och människohår är till för och olika inställning till hårbeklädnaden.
”Många tanter vill inte ha hår på benen… fast det är varmt och skönt. Dom rakar bort det med rakhyvel… sen har dom strumpbyxor istället för att bli varma.”
Pernilla Stalfelt är en mästare på att hålla en röd tråd mitt i all detaljerad hårkunskap. Hon målar och skriver i burlesk serietecknarstil med uttrycksfullt grimaserande figurer på varje sida.
Hårboken är full av fiffigheter och bilderna har en glad och barnvänlig spretighet. Det är garanterat roande för alla som någon gång ilsknat till över sitt krulliga eller spikraka hår. Kan med fördel ges till ungar som ska lockas att gå till frisören. Eller till frisören själv, att roa sina kunder med.
En riktig höjdarhårbok är Mamma Medusa av Kitty Crowther.
2010 fick denna belgiska bilderbokskonstnär världens största barnbokspris, det svenska Alma-priset. Här har hon djupdykt i myternas värld med hjälp av sina krittecknade, säregna människor och landskapsdetaljer. Strandstenarna lyser i de crowtherska signaturfärgerna: varmt ceriserosa, gult och turkosblått.
Medkänsla med utanförskap
Mamma Medusa kom till på grund av bilderbokskaparens medkänsla med Medusa, ett välkänt namn i grekisk mytologi. Enligt myten blir den hårfagra Medusa kidnappad och våldtagen av Poseidon i Atenas tempel. Varpå Atena hämnas genom att förvandla den arma kvinnans hår till ormar. Till slut blir den sköna Medusa halshuggen.
Jösses! Hur gör man en barnbok av denna inspirationskälla?
Jo, Kitty Crowther har som vanligt skapat något alldeles enastående med till synes enkla medel. Mamma Medusa är en varm berättelse om en kärleksfull men rätt störd mamma som genom sitt barn vinner nya insikter och ett nytt liv.
Den folkskygga mamman bär sitt långa svällande hår som skydd för sig själv och för sin älskade dotter. Men dottern Iris är full av upptäckarglädje och vill ut ur det hindrande trasslet.
Genom hela boken lyser Kitty Crowthers ömhet och intresse för sårbara utanförskapsmänniskor och för havs- och strandlandskap. Som liten beundrade hon särskilt maneter. Dessa havsdjur döptes just till Medusa av Linné på grund av likheten mellan djurets långa trådar och Medusas hår.
Katastrofhantering
Roligast av hårböckerna ovan är Mollys hår (från 6 år) av irländaren Eoin Colfer, mannen bakom de populära fantasyböckerna om det unga geniet Artemis Fowl (från 9 år).
Molly är inte precis någon snäll liten tjej, men hon är väldigt påhittig. Så när hon är trött på sitt hår tar hon raskt itu med det.
Nu kanske du har lärt dig en läxa, säger Mollys mamma syrligt när det har gått rejält åt skogen med den saken. Jadå, tänker Molly, och drar därefter slutsatsen att eventuella hårförändringar är bäst att först testa på någon annan. Vilket hon gör. På ett mycket ovilligt offer.
Mollys hår är en riktigt kul bagatell om önskan att bli beundrad, om vad vänskap är och om vad det inte är. Richard Watson har illustrerat i glada och starka färger, men hans bilder tillför inget extra till historien.
En härva av elände
I Mammas hår (från 6 år) av norska omtalade duon Gro Dahle (text) och Svein Nyhus (illustrationer) blir håret en mångtydig bild av en förälders depression. Här handlar det, som ofta i Dahle/Nyhus samarbete, om hur barn hanterar svåra beteenden hos vuxna som står dem nära.
Priserna har regnat över det norska paret som med poetiska texter och explosiva vackra bilder vågat göra barnböcker (till exempel Snäll och Den arge) om sådant som kan vara både skräckfyllt och svårbegripligt för de yngre.
När Emmas mamma försvinner in i depressionsdimman försöker Emma borsta ut den trassliga hårhärvan. Inte lätt; den är ett virrvarr av gråt och röster och stormiga brus, och farorna och rädslan ligger på lur.
Till sist möter modiga lilla Emma en fantasifigur som reder ut de ihoptovade testarna.
Mammas hår berättar känsligt, smart och starkt, med dramatisk färg och form, om den vanmakt barnen känner när en förälder inte finns där för dem. När det ser som mörkast ut kan Emma med fantasins hjälp äntligen klara av det svåra. Det känns både fint och trösterikt.
30 september 2022
”Det är fascinerande att teckna hår. Hår kan uttrycka så mycket, fara, släktskap, en spindel”, säger Kitty Crowther i Samtal med Kitty Crowther (Lilla Piratförlaget 2021). De vindlande samtalen sker med franska konstvetaren Véronique Antoine-Andersen och med Piratförlagets förläggare Erik Titusson. Det handlar bland annat om hur bilderboksskaparens böcker blivit till, om vikten av att läsa mycket för att kunna skriva och om inspiration från andra konstarter. En guldgruva för alla som intresserar sig för bilderboksberättandes intrikata, ofta underskattade konst.
© Gunhild Arby. All text och bild i Barnboksportalen är upphovsrättsskyddad. Citera gärna men ange källa.
• Kontakt: info@barnboksportalen.se
• Design och produktion: Ulrika Larsson Forsberg/Press Art
© Illustrationer: Gunilla Hagström
”Om en svår och farlig uppgift väntade oss på den ödsliga heden, var detta en kamrat man gärna skulle ta risker för i förvissningen om att han modigt skulle dela dem.”
Ur Baskervilles hund av Arthur Conan Doyle