Av Gunhild Arby

Hon har värmt krigströtta hjärtan, gjort vardagsångest mer hanterbar och vet vikten av att redan på första sidan dra in mobilstinna tolvåringar i böckerna. Det gör hon helst med ett klassiskt berättargrepp säger hon på snabbvisit i Stockholm.

Holländska Anna Woltz skrattar och säger att hon ”bara älskar Elizabeth och Darcy-konceptet”. Känt från Jane Austens klassikersuccé Stolthet och fördom, där Elizabeth Bennet och Mr Darcy börjar sin bekantskap med ömsesidigt förakt, men gradvis blir kära i varandra.

Ett vanligt berättargrepp. Både före och efter Austenfebern.

– Det där fungerar väldigt bra i barnböcker. Barn som möts och omedelbart hatar varandra men efterhand inser att de har något gemensamt.

Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter bygger till exempel på det greppet, påminner hon.

– Det är ett viktigt budskap. Att vi inte omedelbart ska döma utan göra en ansträngning att förstå.

Inga spöken

Med 24 böcker i bagaget, 4 översatta till svenska, är Anna Woltz van att fånga sin publik. Ett femtiotal personer: författare, förlagsanställda, bokhandlare, bloggare och journalister lyssnar intresserat när hon i mitten av september frågas ut av Erik Titusson, vd för hennes svenska förlag, Lilla Piratförlaget.

Nederländska ambassaden nära Slussen har bjudit in till samtalet i sin samlingslokal vid Götgatsbacken. Genom fönstren mot gården syns ambassadens huvudbyggnad,  ett pampigt 1600-talspalats som en gång byggdes just i holländsk stil och snart blev adelsdamen Ebba Brahes bostad.

Här spökar det, sägs det. Kung Gustav II Adolf påstås vandra runt i korridorerna på spaning efter ungdomskärleken Ebba Brahe.

Det finns inga spöken i Anna Woltz böcker; de är starkt realistiska, om än med inslag av vardagsäventyr. Hon är översatt till tjugotalet länder, har vunnit många priser och fått beröm för sina insiktsfulla porträtt av utsatta barn och tonåringar.

Svårflirtade

Den svårflirtade mellanåldern, tio-tolvåringarna, är en favoritpublik.

– De är mycket kloka, ganska självständiga och puberteten har ännu inte fått dem i sitt grepp. De älskar äventyr, precis som jag. De är på väg att upptäcka världen och inse att föräldrar är människor som gör misstag.

Det kräver sin författare för att vinna den här kräsna läsarskaran. Hon vet hur barn läser nuförtiden, säger hon. De har alltid telefonen bredvid sig, det finns alltid distraktioner.

– De kanske ger boken en chans i en, högst två sidor. Sedan ska du ha dragit in dem i handlingen; ha gett en ledtråd om vad som ska hända eller har hänt.

Gillar Stockholm, särskilt promenader på Djurgården. På meritlistan: 24 böcker, varav fyra, snart fem, översatts till svenska. FOTO: Gunhild Arby

Noggrann research

Stockholm besöker hon nu för andra gången. Första gången blev det en minnesvärd snöskimrande vinterpromenad på Djurgården och research inför boken Gips, som utspelar sig på ett sjukhus. Hennes syster är läkare och studerade just då på Karolinska sjukhuset, så det var ett givet besöksmål.

Noggrann research är ett måste. Inför Hajtänder cyklade hon elva mil runt en sjö därför att huvudpersonen gör det.

– Blåsigt, konstaterar hon med ett torrt skratt.

Inför Alaska, en berättelse om mötet mellan en pojke som lider av epilepsi och en flicka som måste lämna bort sin älskade hund, pratade hon med en mängd människor som har epilepsi.

Alaska nominerades 2019 till Tysklands finaste barnbokspris, Deutsche Jugendliteraturpreis. Och gav upphov till ”fantastiska reaktioner”.

– Folk från Ukraina skickade instagram om att de läst boken medan bomberna föll och att den värmt dem inombords. Min bok – som är en bok om rädsla – hjälpte dem. En holländsk flicka som led av ångest skrev att hon nu förstod att det fanns andra som kände som hon, och att hon har boken på sitt skrivbord och läser i den när hon får ångest.

Det är ju inte klokt, reflekterar hon.

– Vi är alla osäkra, ensamma och missförstådda. Så många barn och tonåringar är olyckliga för att de tror att de är de enda som känner så.

Stank av rädsla

Tunneln är hennes senaste på svenska. Den tilldrar sig i London, under andra världskriget under de åtta månader när staden bombas varje natt och folk tvingas övernatta på perrongerna i tunnelbanan. Därnere stinker det av urin och svettig rädsla. Fyra ungdomar möts och upplever saker som ska förändra deras redan komplicerade liv.

Tunneln skrevs före Ukrainakriget. Researchen innebar bland annat att titta på svartvita krigsbilder på Londonbor i underjordiska tunnlar.

– Det var så märkligt. Efter två års research trodde jag att jag aldrig mer skulle behöva se fotografier på folk som söker skydd i tunnelbanan. Sedan fanns sådana bilder plötsligt överallt i medierna, nu i färg. Bilder av folk med filtar i Ukrainas metro.

När Tunneln först gavs ut lästes den som en äventyrsroman. Men när den sedan kom ut i Sverige, Tyskland och Italien hade Ukrainakriget brutit ut och pågått ett tag.

– Då blev mottagandet annorlunda. Den togs emot mycket mer seriöst.

Handlingen är lika mycket en skildring av en stad i krig som av hur det är att växa upp med tonårsutsatthet och konstiga vardagsincidenter. Anna Woltz berättar att hennes pappa (en välkänd tidningsman i Holland) bodde i Amsterdam under andra världskriget. Hans historier från den tiden fastnade. Särskilt en sak: att hans storasyster gifte sig mitt under brinnande krig.

– Det där förvånade mig som barn. Jag trodde att krig bara handlade om bomber.

Att vardagen trots allt pågår skildrar hon i Tunneln.

– Jag visar det hemska, men också att livet går vidare.

Lager på lager

Just denna dag handlar livet för Anna Woltz om att återigen få ta en solglittrande promenad på Djurgården. Den här gången i lite varmare temperatur.Och till bokmässan i Göteborg i slutet av september väntar ännu en nyöversatt bok på svenska.

Sannolikt med de vanliga lager-på-lager temana. De många lagren i hennes böcker tilltalar också vuxna. Hon ”känner ett sug efter att skriva om de stora existentiella frågorna”, säger hon. För att det inte ska bli för ledsamt leker hon med språket, för in det oväntade. De stora frågorna får inte tynga berättelsen.

 – En del barn märker inte ens de temana.

24 september 2024

Böcker på svenska av Anna Woltz: Alaska, 2020, från nio år. Gips, 2021, från nio år. Hajtänder, 2022, från nio år. Alla dessa översatta av Olov Hyllienmark. Tunneln, 2023, från 12 år är översatt av Joakim Sundström. Den nedersta boken översätts till svenska under hösten 2024.