Av Gunhild Arby

Anna Höglund, en av Sveriges främsta bilderboksskapare, minns hur ”fruktansvärt jobbigt” det var att vara fjorton år, men har såklart dykt ner i känslorna från den tiden i en och annan prisad bok.

Under Stockholms bokhelg (19-22 maj) berättade hon för en engagerad liten åhörarskara hur hon tänker kring sitt bokskapande. Eller snarare att hon inte tänker så mycket, utan går på intuition och känslominnen.

Erik Titusson, förläggare och vd för Piratförlaget, samtalade med henne i en pop-up-lokal på Södermalm. På väggarna hängde tavlor med originalbilder från några av de senaste böckerna. En mångskiftande blandning av olja, akvarell, blyerts och kollage, och med de typiska höglundska figurerna.

Enorm variation

Anna Höglund har ganska många figurer i huvudet. Vilsna grisar, deppiga kaniner, filosofiska hundar, relationsutforskande björnar och så någon frejdig fantasiresenär och en nyponrosig Tummelisa. Ett gemensamt drag för dem alla är ett känsligt egensinne, en slags skör styrka, fint och uttrycksfullt tecknat av upphovsmakaren.

Erik Titusson bläddrade i Om detta talar man endast med kaniner och sa att han slås av den enorma variationsrikedomen i den samlade produktionen.

– Varje bok har sin form, ibland blir det teckning, ibland målning. Det är utifrån bokens universum jag väljer uttryck, förklarade Anna Höglund, som sedan debuten 1982 skapat ett 20-tal egna böcker och illustrerat lika många i samarbete med författargiganter som Ulf Stark och Barbro Lindgren.

Och gjort tecknad film och skrivit dramatik. Och fått ett tiotal hajpade priser. Däribland Augustpriset tillsammans med Ulf Stark för Min syster är en ängel och Deutscher Jugendliteraturpreis två gånger, både för Kan du vissla Johanna? (också med Ulf Stark) och för Resor jag aldrig gjort.

Kaninboken är full av konsthistoriska referenser. Är detta en blinkning till den amerikanske konstnären Edward Hopper? ILLUSTRATION: Anna Höglund

Klassisk tonårsturbulens

Om detta talar man endast med kaniner kom ut 2013. Lyriska recensenter fick samfällt flashbacks från egna turbulenta tonårseländen, den kallades en existentiell klassiker, en perfekt skildring av tonårens kärna och tilldelades snabbt barnbokspriserna Snöbollen (2013) och Nils Holgersson-plaketten (2014).

– Med kaninboken började jag från bilderna, sa Anna Höglund till publiken i pop-up-lokalen på Ragvaldsgatan 17 i Stockholm. Jag letade efter olika stämningar, gjorde en massa bilder av dem och hängde upp på ett snöre i ateljén. Då såg jag vilka som passade ihop, skrev sedan jättemycket text och tog bort jättemycket.

En snabbglimt av hur bokskapande går till, konstaterade Erik Titusson som med förtjust min läste upp kaninbokens inledning.

Jag kom till världen

en vårdag för tretton år sedan.

Jag ångrade mig nästan genast.

– Jag ville göra en tröstbok, fortsatte Anna Höglund. Jag mindes hur det var att gå i åttonde klass, en väldigt speciell tid för de flesta. Det var fruktansvärt jobbigt. Jag skolkade hela tiden, blev till slut avskriven från skolplikt och slutade skolan.

Fattade ingenting

Inte alla recensenter var positiva. Någon skrev ”jag har läst boken för min 4-åring och hon fattar ingenting”.

Lite komiskt med tanke på att den tänkta läsaren är från tretton år och uppåt, kommenterade Erik Titusson.

– Det är ett big no-no för förläggare att höra av sig till recensenter, men där var jag faktiskt tvungen. Att högläsa den här boken för en fyraåring är ett brott mot recensionsestetiken.

Anna Höglund återvände så småningom till skolan genom Komvux och gick under 2000-talet en ettårig utbildning på Konstakademien för att lära sig göra etsningar. Det senare resulterade i bilderböckerna Titta Hamlet, en bejublad farsartad Hamletversion för de allra minsta med text av Barbro Lindgren, och Förvandlingen, en bildberättelse om mod och överlevnad. Den är inspirerad av Elsa Beskows saga Tripp, Trapp, Trull och jätten Dum-dum.

Fortsätter andras berättelser

Ett av de nyaste verken, Didi och Gogo väntar på bussen, handlar om två grubblande små grisar och sätts i september 2022 upp på scen av dockteatergruppen Tittut.

Anna Höglund har skrivit manus till föreställningen som brottas med den eviga frågan om livets mening, och som förstås anspelar på den absurda klassikern I väntan på Godot.

– Jag har sett den flera gånger genom åren och tycker att den är så himla bra. Jag gillar att fortsätta på någon annans historia. Det finns något väldigt tilltalande med det. Man slipper sitt ego; lite som ”vi jobbar på samma grej här”.

Just nu jobbar hon själv på en ”grej” som ska heta I mitt lilla hus. En bilderbok om några barn som gång på gång lyfter fram allt de har i sitt hus och ständigt påpekar att det är så mycket bättre än det som finns i föräldrarnas hus.

Sådant självförhärligande är inget för Anna Höglund. Hon är uppenbart medveten om att hon i likhet med alla skapande människor står på någon annans axlar. I hennes böcker finns bilder som tydligt inspirerats av konstens mästare.

Givetvis omtolkade med den skörstarka höglundska blicken.

25 maj 2022

 Fem favoriter av Anna Höglund:

Jaguaren (Bonnier Carlsen, första utgåva 1987, från 3 år): Underbart nattligt äventyr med pojke som förvandlas till en jaguar och ger sig ut på stadens gator. Text av Ulf Stark.

Resor jag aldrig gjort (Bonniers juniorförlag första utgåva 1992, från 3 år): Hysteriskt rolig jorden-runt-resa med frejdiga soffliggaren Syborg Stenstump.

Om detta talar man endast med kaniner (Lilla Piratförlaget 2013, från 13 år): Hög igenkänningsfaktor för tonåringar och för alla med minnen av en skakig tonårstid.

Titta Hamlet (Karneval förlag 2017, från 0 år) och Titta Tummelisa (Karneval förlag 2021, från 0 år): Läckert vackra och lagom hemska pekböcker med text av Barbro Lindgren.

Titta Tummelisa med text av Barbro Lindgren är en pekbok från 0 år med precis lagom hemskheter och vackra scenerier. ILLUSTRATION: Anna Höglund

Syborg Stenstump gillar sofflocket, men ännu mer gillar hon sina äventyr i Resor jag aldrig gjort. ILLUSTRATION: Anna Höglund

I Jaguaren förvandlas natten och staden till en exotisk plats. ILLUSTRATION: Anna Höglund