Av Gunhild Arby

Det förvånar inte att fem av Tove Janssons Muminböcker finns på BBCs lista över världens 100 bästa barnböcker. Eller att en av de fem är Småtrollen och den stora översvämningen, kusligt aktuell än i dag och den bok som inledde mumineran. En era där kaos är lika självklart som att natten följs av dag.

80 år efter mumindebuten 1945 kommer den första muminboken, Småtrollen och den stora översvämningen, i nyutgåva. Som alla muminberättelser är det en bok för både vuxna och barn, denna gång med ett särskilt vuxentillägg: Förlaget M, som de senaste åren gett ut alla nio muminböckerna på nytt, har i ett förord gett plats åt den brittiske muminexperten Frank Cottrell Boyce.

Jag har alltid undrat och varit förbryllad över, skriver Boyce, att den första muminboken översatt till engelska, Trollkarlens hatt, som skrivits av en bohemisk, lesbisk finlandssvensk, verkade tala direkt till mig – en arbetarklasspojke i ett hyreshus utanför Liverpool.

Alla ska med

Det där kan man såklart undra över. Boyce ger själv ett svar: Trollkarlens hatt lärde honom, säger han, att familjen är en styrka, hur grälsjuk den än är. I familjen lär man sig tolerans.

Jo, tolerans är, när man skrapat på ytan, en ständig ingrediens i muminvärlden. Och den gäller inte bara familjen. Alla ska med, ingen i bekantskapskretsen lämnas utanför, trots irritationer och gräl. Varken den dominerande och störiga Hemulen, de likgiltiga hattifnattarna, den neurotiska Filifjonkan, vandringsvagabonden Snusmumriken, den självupptagna, ängsliga lille Sniff eller någon annan.

Hattifnattarna är bara några av de många underliga figurer och starka personligheter som befolkar muminvärlden. De kan ju varken höra eller tala så Muminmammans vädjanden om att de ska tala om var pappan synts till är förgäves. Bild ur Småtrollen och den stora översvämningen. ILLUSTRATION: Tove Jansson

Mumindebuten firar 80 år och det märks i Stockholms butiker. FOTO: Gunhild Arby

Farliga upptäckter

De flesta vi känner är ju mer eller mindre underliga, påpekar Muminmamman när pappan i Pappan och havet förbluffas av den otillgänglige fiskaren som de möter på väg till ön med den stora fyren.

Några beter sig faktiskt riktigt underligt. Andra skulle snarare betecknas som starka personligheter. Det vimlar av sådana, särskilt inom den egna familjen. Som alla dras till spännande äventyr.

Bad, farligheter och upptäckter är det bästa det känsliga och nyfikna Mumintrollet vet. Den vänliga mamman, vars handväska tycks bottenlöst full av attiraljer för livets alla små och stora vedermödor, är både modig och tillåtande. Lilla My, av och till lika ilsken som matadorerna i Tjuren Ferdinand, välkomnar likt en katastrofglad Krösa-Maja allehanda hemskheter, och uppmuntrar gärna andras ilskeutbrott.

Som detta, ur Pappan och havet:

Hej, sa pappan. Jag är arg!

Det är bra, sa lilla My gillande. Du ser ut som om du hade fått en lämplig fiende, det kan lätta upp saker och ting.

Muminpappan med sina storslagna (och förvirrade) idéer låter för övrigt i samma bok som en bekant amerikansk president:

Stor? ropade pappan. Den är enorm! Det är troligen den största fyr som någonsin har byggts.

Muminpappan får storvulna idéer i Pappan och havet. En målning till omslaget 1965. Bilden finns i boken Illustratören Tove Jansson av Paul Gravett, utgiven 2023 på Förlaget M.

Sålde inte bra

Tolerans, farligheter och färgstarka figurer alltså. Lägg därtill Äventyret med stort Ä, de drastiska dialogerna, de smart inskjutna livsklokheterna och språket som gör den nordiska naturen full rättvisa, så blir det genast självklart att fem av Tove Janssons muminverk landar på BBCs lista över de 100 bästa barnböckerna genom tiderna.

Nära 200 barnboksexperter från 56 länder fick under 2023 plocka fram sina favoriter bland tusen olika böcker. Tove Janssons Trollvinter (1965) hamnade på plats 29. Längre ner på listan följde Trollkarlens hatt (1948), Kometjakten (1946), Småtrollen och den stora översvämningen (1945) och Sent i november (1970).

Muminkärleken är numera allom bekant, och rikligt manifesterad i de många prylar och mer och mindre genomtänkta omarbetningar som översvämmar marknaden.

Men så var det inte från början.

Ordentlig fart tog det först på 1950- och 60-talet efter att de första muminserierna publicerats i London Evening News. Då utbröt rena muminfebern. Miljontals läsare i 40 länder fick så småningom lära känna den märkliga familjen och deras vänner och ovänner.

Förstautgåvan av Småtrollen och den stora översvämningen blev däremot ingen storsäljare. Tvärtom. Bara 400 exemplar gick åt de första åren. Men innehållet var rykande aktuellt. Det är slående hur det giltigt det är också i dag, med sin skildring av splittrade familjer, flykt och naturkatastrofer.

Ett litet lands förtvivlan

I detta första äventyr är Mumintrollet och hans mamma på vandring för att leta efter ett tryggt hem och efter pappan som försvunnit. Paddlande över ett svart och otäckt träsk undgår de nätt och jämnt att slukas av en skrämmande sjöorm.

Det är inte svårt att läsa in krigshistorien här; ett litet lands förtvivlan inför en övermäktig fiende. När boken kom ut 1945, alldeles efter andra världskriget slut, hade Finland fått ge upp en del av sitt land till Sovjetunionen. Hundratusentals finländare befann sig på flykt.

Happy End blir det ändå när muminfamiljen återförenas och hittar fram till mumindalen och det blå huset, format som en kakelugn, en tribut till förfäderna som sägs ha bott bakom kakelugnar.

I andra boken, Kometjakten, vankas etter värre elände.

Mumintrollet och lille Sniff ger sig förväntansfullt ut på jakt efter roliga farligheter, men hamnar snart i fler hemskiteter än de tänkt sig. Krokodiler attackerar, en grotesk grottödla skrämmer vettet ur Sniff, en jättebläckfisk är nära att ta kål på Mumintrollet.

Snart lägrar sig dessutom en apokalyptisk stämning över berg och dal. Den rödglödgade komet som de gett sig ut för att beskåda närmar sig med oroväckande hastighet och dess värmeutstrålning torkar ut både hav och floder.

Ständigt Äventyr med stort Ä. Snusmumriken, Mumintrollet och lille Sniff trevar sig fram genom en kuslig ravin i Kometjakten. ILLUSTRATION: Tove Jansson

Snusmumriken dyker upp för första gången i Kometjakten.  ILLUSTRATION: Tove Jansson

Krigsräder

Uttolkare av Kometjakten har pekat på parallellen till flygräderna över Helsingfors under kriget, och på kärnvapenhotet som förmörkade framtidsutsikterna efter att atombomberna fällts över Japan. I dag kommer man snarare att tänka på bränderna och ökenhettan i klimatförändringarnas spår.

Det här låter ju dystert, men det blir det aldrig. Bara ruskigt spännande. Och allteftersom dyker nya figurer upp: Hemulen, Bisamråttan, Filifjonkan, Snusmumriken.

Och, inte att förglömma, Snorkfröken.

Henne blir Mumintrollet bums förälskad i.

Snorkfröken koketterar fåfängt framför sin spegel, men visar sig också besitta intelligens och påhittighet. Kvickt bländar hon bläckfisken som lurar i det övergivna skeppsvraket, och räddar på så sätt livet på Mumintrollet.

Tove Jansson håller sina läsare på gott humör genom att bjuda på mångsidiga figurer av detta slag. Värmen mellan dem lyser dessutom som en fyrbåk i mörkret. Och hoppet är ständigt närvarande. När allt Mumintrollet älskar riskerar att gå till spillo sätter han sin lit till tryggheten personifierad.

Men, tänkte han, mamma vet nog hur alltihop ska kunna räddas.

Influenser från Tolkien

I den värld som Mumintrollet inte vill se gå förlorad skymtar vandringsstigarna i J.R.R Tolkiens Midgård, havsodjuren i Jules Vernes En världsomsegling under havet, kanske också ett och annat troll från John Bauers sjumilaskogar.

Påverkan från samtida serietecknare märks också. Influenserna från Elsa Beskow är lite svårare att se, även om hon nämnts som en inspirationskälla. Men att naturen spelat en stor roll för Tove Jansson, precis som den gjort för Elsa Beskow, syns tydligt i språket.

När författaren i Farlig midsommar skriver att Natten var blek och drömmande och full av trolldom öppnar sig den nordiska naturen på ett alldeles särskilt sätt. Tove Janssons språk är klart som en fjällbäck, lika porlande och friskt, och utan ett enda överflödigt ord. Hon är en av våra stora nordiska naturpoeter med en sällsynt förmåga att återge årstidernas och vädrets skiftningar och röster. Som här:

”Oroliga vindkårar skyndade fram och tillbaka över isen och viskade i strandskogen”

Passagen är ur Trollvinter där Mumintrollet (med ganska gott humör) mättar de hungrande gästerna som förvandlat det sovande muminhuset till ett veritabelt flyktingläger.

Handväskan igen

När katastrofen kommer, i vilken bok det än rör sig om, greppar Muminmamman sin välutrustade beredskapsväska, lugnar och plockar fram torra strumpor, chokladkakor och värkpulver.

Allt går att hantera. Att ge upp finns inte på muminkartan. Trots att världen ibland känns obegriplig.

Det är så mycket man inte förstår, sa Muminmamman för sig själv. Men varför skulle man egentligen ha allting just så som man har vant sig vid.

En livsklokhet som landar rätt i alla tider.

12 februari 2025

Muminböckerna, alla från 6 år:

Småtrollen och den stora översvämningen 1945

Kometjakten 1946

Trollkarlens hatt 1948

Muminpappans Bravader Skrivna av Honom Själv 1950

Farlig Midsommar 1954

Trollvinter 1957

Det osynliga barnet och andra berättelser 1962

Pappan och havet 1965

Sent i november 1970

 Kringlitteratur för vuxna:

Illustratören Tove Jansson, Paul Gravett, Förlaget M 2023

Det blå huset, format som en kakelugn, är byggt på detta vis därför att muminförfäderna en gång bodde bakom kakelugnar. FOTO: Gunhild Arby

Från sex år, nyutgåvan med specialskrivet förtrollande förord av muminexpert, lika aktuell i dag som när den första gången kom ut.

Fyrfärgsutgåva 2023.

Och utgåva med det ursprungliga omslaget.

Utgiven 2023 på Förlaget: Rikligt illustrerat och faktaintressant om universalgeniet Tove Jansson, bildkonstnär, serietecknare, bokillustratör, inredare, formgivare, visdiktare och författare till både vuxenböcker och barnböcker. Översatt till nära 60 språk och internationellt prisad.