Av Gunhild Arby

Det finns absolut en hel hoper ängsligt tillrättalagda barnböcker, men det finns också gott om motsatsen: briljant barnlitteratur som med liv och lust skildrar tillvarons komplexitet. Barnboksvärlden har betydligt större problem än moralism.

När jag följer enviget mellan Expressen-kritikern Lyra Ekström Lindbäck och DN-kritikern Lydia Wistisen om barnkulturens eventuella moralism kommer jag att tänka på en anekdot om Nasreddin Hodja, en folkloristisk figur hemmahörig i turkiskspråkiga trakter,

Denne absurt komiska figur, en sorts motsvarighet till medeltidens narr, förekommer under en rad olika namn i flera central- och västasiatiska länder. 2022 uppsattes berättartraditionen kring honom på UNESCO:s lista över mänsklighetens immateriella kulturarv.

Oväntad medling

Nasreddin Hodja är en klok och tolerant person som på ett roligt sätt förmedlar livsvisdom och ofta kallas in för att medla. Vid ett tillfälle har det uppstått en svår schism mellan två familjer. Hodja beger sig tillsammans med sin fru till en av dessa, lyssnar på klagomålen och säger till sist: Ja, ni har rätt.

Därefter uppsöker han och hans fru den andra familjen; han lyssnar på samma sätt till deras invändningar och säger till slut: Ja, ni har rätt.

På väg ut vänder sig hans fru till honom: Men Hodja, båda kan väl inte ha rätt!

Hodja tittar begrundande på henne och säger efter en stund: Ja, du har också rätt.

Nasreddin Hodja, välkänd maktutmanare, klok man, ofta anlitad medlare, är en folklig berömdhet som numera är kulturarvsklassad. Skulle möjligen haft något att säga om barnbokens eventuella moralism.

I Vi är Pirater spelar det ingen roll hur många förmaningar och straff som delas ut, syskonen är PIRATER vad som än händer. ILLUSTRATION: Per Gustavsson

Vilken verklighet?

Alltså: Självklart går det att hitta barnböcker med sådant som Lyra Ekström Lindbäck beskriver som ”snuttifierade uppfostringsförsök…där sjukligt deprimerade kan bli glada igen… och miljöförstöringen kan lösas genom ökad medvetenhet”.

Lika sant är att det vimlar av mångdimensionellt barnboksskapande och att ett förlåt av en mobbare, som Lydia Wistisen påpekar, inte nödvändigtvis betyder att boken är platt.

Båda har rätt. Men mot en punkt i Lyra Ekström Lindbäcks indignerade (eller förtvivlade?) attack vill jag protestera. Det är när hon drar hela barnkulturen över en kam.

”Visa mig den samtida barnkultur som verkligen framställer världen som den är. Där moraliska skevheter inte alltid rättas till”, skriver hon.

För den som följer med i barnboksutgivningen är det faktiskt inte särskilt svårt. Någon slags moral finns i alla barnböcker (ja, i all skönlitteratur för den delen), men därav följer inte att innehållet är moralistiskt. Och varför skulle det oroväckande alltid vara mer verkligt än det harmoniska? Bussighet, ånger och goda handlingar är ju också en del av verkligheten.

Inga silkesvantar

Hursomhelst kan jag utan att tänka efter särskilt länge plocka fram ett antal nutida icke-uppfostrande och komplexa barnböcker:

Vi är pirater (Anders Sparring och Per Gustavsson, Lilla Piratförlaget 2024, från 3 år) låter barnen fortsätta vara just pirater, trots föräldrabestraffning.

Veras krig ( Katarina Kuick, Alfabeta 2022, från 9 år) är en bladvändare helt utan silkesvantar, där svältande barn tvingas äta upp sina husdjur.

I Blå ugglan (Lotta Geffenblad, Bonnier Carlsen 2023, från 3 år) blir sorgen efter en väns död så stor att den fyller upp både tid och rum, och i Två små riddare tänder en brasa (Bjørn F Rørvik och Marianne Gretteberg Engedal, Lilla Piratförlaget 2024, från 3 år) är prinsessan Begonia en manipulativ utpressare som kör med de osannolikt oridderliga Bang och Rosenbuske.

Blå ugglan skildrar en sorg som fullständigt tar över vännens tillvaro, den invaderar varje skrymsle och vrå. ILLUSTRATION: Lotta Geffenblad

Den osynliga barnboken

Så nej, det är inte moralismen som är barnboksutgivningens största problem. Det är i stället barnboksvärldens osynlighet.

I takt med att landsortsmediernas kulturredaktioner lagts ned på löpande band har kunskap om barnlitteratur försvunnit. Överlag får man i alla medier leta med förstoringsglas efter artiklar om barnboksskapare eller barnbokstrender, samtidigt som det gödslas med flersidiga porträtt av influencers, kändisar eller vuxenbokförfattare.

I praktiken syns barnboksvärlden mest när världens största barnbokspris, det svenska ALMA-priset, delas ut en gång om året. Eller när någon känd barnboksprofil fyller år eller dör.

Kontinuerlig barnbokskritik förekommer i ett fåtal medier (exempelvis DN, Göteborgs-Posten, Sydsvenska Dagbladet) medan Sveriges näst största morgontidning, Svenska Dagbladet, slutade recensera barnlitteratur i början av 2010-talet.

Och de stora bokhandelskedjorna skyltar med okomplicerade bästsäljare.

I ljuset av detta är det inte konstigt om Lyra Ekström Lindbäck eller stressade föräldrar inte hittar fram till den del av barnboksvärlden som är expansiv, frifräsande, moralkakebefriad och alldeles alldeles …underbar.

19 mars 2025

Prinsessan Begonia är en hårdför liten dam som ständigt får de ganska taffliga riddarna i Två små riddare tänder en brasa dit hon vill.ILLUSTRATION: Marianne Gretteberg Engedal