Årets roligaste: Rymdresenärer långt före sin tid, en katt i livsfarligt Paris, En ojämlik vänskap, en väldigt fin vänskap, en robot som skapar och får problem, en spökhistoria med komiska förvecklingar och två små riddare som ställer till det något kopiöst. FOTO: Gunhild Arby
Årets roligaste bilderböcker har alla något gemensamt
23 december 2024
Av Gunhild Arby
Det kan bli väldigt kul när mänskliga brister nagelfars på ett slagfärdig sätt, och med en varm ton. Som i nedanstående verk.
Här är 2024 års roligaste bilderböcker:
Teknisk thriller med mänsklig touch
Tintin på månen, samlingsutgåva, Hergé, översatt av Björn Wahlberg, Cobolt förlag 2024, från 9 år
Okej, detta är en seriebok, inte en bilderbok, men den får ändå vara med i denna kavalkad på grund av de suggestiva raket- och rymdbilderna och den djupt mänskliga tonen, inte minst uttryckt i vänskapen mellan Tintin och kapten Haddock.
Hergé skapade sina två rymdböcker, Månen tur och retur, mer än ett årtionde innan de första rymdfärderna. Nu har Cobolt förlag ställt samman dem i en samlingsvolym, 70 år efter Tintins månresa och 55 år efter att Neil Armstrong och Buzz Aldrin tog sina första steg på månen.
Pepprat med komik
Rymdböckerna är baserade på minutiös faktainhämtning. Hergé hade ingående samtal med astronomer och med medicinskt och tekniskt kunniga. Sedan gjorde Tintins pappa som han brukade: hittade på ett äventyr med storpolitiska ingredienser och satte ihop det som en thriller, pepprad med komiska inslag.
Den virrige men geniale professor Kalkyl har en huvudroll i dramat. Kalkyl har utnämnts till chef för ett atomforskningsinstitut i det militärtäta landet Syldavien. Där förbereder han månresan med en raket driven av atomkraft. Till institutet anländer Tintin med Milou och kapten Haddock utan att ha en aning om vad deras vän har i sikte. Men snart är Milou första hunden på väg till månen, många år innan den verkliga ryska hunden Laika skjuts upp i rymden.
De läckra bilderna av den rödrutiga raketkroppen i svart rymd och på brunskrovlig mark formligen utstrålar teknikoptimism. 1950-talets syn på atomteknik som ett sätt att uppnå fredliga mål genomsyrar Tintin på månen, även om boken också beskriver hur onda krafter vill utnyttja de tekniska framstegen för egen vinning.
Rörande vänskap
Skildringen av suputen Haddock står för de främsta komiska inslagen. Händelserna som utlöses av Haddocks flaskberoende är både rysligt roliga och fasaväckande farliga. Tintin visar sig vara beredd att offra sitt liv för att rädda sin vän när den olycksalige kaptenen hamnat på vift utanför raketen.
Berättelsen rymmer en rad häpnadsväckande exakta tekniska detaljer. Samt lika häpnadsväckande insikter om rymdtillvarons påverkan på människokroppen. Hergé och hans medarbetare skapade ett verk som var långt före sin tid. Tintin på månen är inte bara vansinnigt rolig utan också vetenskapligt intressant.
Figurerna är däremot hopplöst omoderna och stereotypa, men det är lätt att strunta i. Historien om vänskapen som står pall trots vännernas fel och brister är så sympatisk och mänsklig att man blir alldeles rörd.
På spaning efter nattkatten
En natt, en katt, Yvan Pommaux, översatt av Svante Ström, Karneval förlag 2024, från 3 år
Berättelsen om en kattmamma och en kattpappa som måste släppa ut sin telning i ruskiga nattliga parisiska gatukvarter är en fransk bilderboksskatt.
Därute stryker den hemska kloakråttan runt och sätter i sig kattungar på löpande band.
Det låter förstås lite för läskigt för bokglada småttingar. Men icke; det blir både gulligt och roligt när kattföräldrarna till sin fasa inser att den omhuldade telningen tänker ta sina första nattkliv utomhus. För de måste ju låta honom tassa iväg. Annars får de skämmas enligt katternas gyllene regel.
Som tur är kommer de på att ungen kan övervakas utan att han vet om det. Pappan tar sitt paraply och sin franska slängiga halsduk (mycket franskt slängig, i dovt blått som matchar takens skuggor) och ger sig av som en beskyddande ängel i natten efter katten.
Oväntad slutkläm
Ja, ni hör. Det kan bli hur kul som helst. Det blir det också. Och romantiskt: plötsligt, när kattpojken träffar en kattfröken som också är ute för första gången.
Lite av Disneys Lady och Lufsen här. Lika lyckligt, men mer farofyllt och inte så värst frökenblygt. De är rätt tuffa, de här två. En fin bild av ungdomars viktiga första frigöringssteg.
Tät-a-tät, farligheter och lustigheter avlöser varandra i den bläcksvarta parisernatten. Distinkt tecknat i serietidningsmaner och med nedtonade färger som understryker det romantiska inslaget. Nedanför de grågröna takåsarna lever staden och de unga upp.
Yvan Pommaux är en driven illustratör med sinne för dråpliga actionladdade scener. Han är också en skildrare av känslosam närhet och drastisk påhittighet. I de mjuka skikten av grågröntblått framstår natten som en vänlig vän. Alarmröda detaljer markerar hot och flyktsignal när det är fara å färde, snyggt och dramatiskt.
En natt, en katt får extrapoäng för den komiska slutklämmen. Men den avslöjas inte här.
En vän gör dåliga stunder bra
En bättre bästa vän, Olivier Tallec, översatt av Helena Stedman, Lilla Piratförlaget 2024, från 3 år
Ännu en fransk bilderboksskatt. Om oväntad vänskap som leder till oväntade förvecklingar.
Den smala Ekorren med sin rödfärgade yviga svans är tillbaka. På svenska finns sedan tidigare en bok om den pigga, lite vilsna figuren: Det är MITT träd (Natur & Kultur 2020, från 3 år). En bok om att dela med sig, och om konsekvenserna när man vill ha något bara för sig själv.
En bättre bästa vän är på sätt och vis en vidareförädling av detta tema.
Livet är en fest
När Ekorren som vanligt är ute och letar kottar hittar han plötsligt en bästa vän, en rultig figur med stor brun hatt. Det tar lite tid innan samtalskontakt uppstår, men sen blir livet en fest.
Vänskapen skildras lika poetiskt som skogen där de båda vännerna bor. Intensiva upptäckter blandas med stilla samvaro medan sommarvattenpölarna torkar upp, höstlöven gulnar och de första snöflingorna faller.
Och när de bra stunderna är dåliga, är det ”bra dåliga stunder”, eftersom man har en bästa vän. En fin beskrivning av hur äkta vänskap helar och värmer.
Omvälvande
Förvecklingarna tar fart när lilla Mimmi dyker upp. En insekt av obestämt slag som slår sig ner bredvid de båda vännerna. Är Mimmi en bättre bästa vän?
Efter ett tag händer något lika omvälvande.
Uppsynen på de inblandade parterna är obetalbar, och otroligt skickligt målad. Med några enkla ändringar i ögonparen visas vännernas känslor. Två svarta pupillprickar i ett vitt runt öga kikar lite avvaktande åt sidan, spanar fundersamt uppåt eller stirrar uppmärksamt framåt.
Enkelheten går igen i texten som utgörs av Ekorrens inre funderingar. Här förklaras rakt på sak vad som sker och hur han känner. Men det är framförallt i illustrationerna som känslorna syns. Kontrasten mellan bild och text skapar stor komik.
Och vänskapen? Ja, den blir förstås lite annorlunda än vad Ekorren tänkt sig.
En bättre bästa vän är till synes en enkel bok, men genomlyst av stora känslor, och med ett starkt och slagfärdigt porträtt av vänskapens natur.
Skogsnaturen är för övrigt också stark och levande i årstidsfärgade akvareller. Mellan träden rör sig vännerna som färgglada utropstecken bland allt det djupgröna, snövita och höströda.
Inre och yttre konflikter roar i gotiskt landskap
Räven och mullvaden, Cecilia Heikkilä, Bonnier Carlsen 2024, från 3 år
Räven och mullvaden är en väldigt rolig och insiktsfull story om hur ojämlik vänskap kan ställa till det .
En spökhistoria står det under bokens titel. Läge för rysningar således. Men inte än. Det börjar med härlig och generös stämning. Allt enligt devisen att lyfta fram det ljusa så att det mörka blir tydligare när det väl dyker upp.
Inledningsillustrationen visar ett solbelyst strandområde med ett vitt stenhus ovanför en hög klippa. (En landskapsbild författaren inspirerats till efter en kustresa i Wales.)
Här trivs turisterna. Särskilt som den omtänksamma räven bakar godsaker åt dem i parti och minut.
Hotfull svärta
När turisterna åkt hem är det bara vännerna kvar.
Varje kväll läser räven en hemsk spökhistoria för sin kompis mullvaden. Och varje kväll svullar mullvaden i sig Rävens delikatesser tills förråden till slut sinar.
Då!
Inuti den godhjärtade räven växer gradvis en hotfull svärta fram, både i bild och text. Allt på grund av den oöverstigliga ilskan över den självupptagna lilla mullvaden.
Hatet (och hotet) liksom växer ur marken under månens sken. Naturen får spegla känsloyran, ett vanligt stilgrepp inom romantiken, en idérörelse med rötter i 1700-talet som författaren tycks ha hämtat inspiration från.
Naturen som själens spegel
Cecilia Heikkilä levandegör både den plågade hämnaren och ett underbart naturtroget brittiskt hedlandskap. Det är drastisk humor, heta känslor och en natur som växlar stämning och färg i takt med årstider, dygnsljus och huvudpersonens humör.
Författaren fick i augusti 2024 Selma Lagerlöf-sällskapets pris för bästa svenska barnbok som arbetar i Lagerlöfs anda. Då läste hon Selma Lagerlöfs spökhistorier på nytt, och såg hur mycket gotik (också det ett arv från romantiken) det finns i dem.
Med Räven och mullvaden tar Cecilia Heikkilä upp den tråden med bravur. Här finns tydliga gotiska element: den allt mörkare och mer hotfulla räven, den ödsligt vindpinade heden och en allt klarare lysande måne.
En spännande historia som gjord för en explosion. Fast det slutar med en komisk tvist. Och med att båda vännerna får chans att tänka över sitt uppförande.
Helt galet och alldeles underbart
Två små riddare tänder en brasa, text av Bjørn F. Rørvik och illustrationer av Marianne G. Engedal, Lilla Piratförlaget 2024, från 3 år
Norrmannen bakom hyllade Bockarna Bruse-böckerna har kommit ut med del tre i trilogin Två små riddare, lika vanvettig och skrattfestlig som Bruseböckerna och lika barn- och vuxenvänlig.
Och varm. Vem kan låta bli att mitt i fnitterfrustandet hysa medkänsla med de två strulputtarna Rosenbuske och Bang, ständigt i onåd hos riddarborgens invånare.
Modern ung prinsessa
De två små riddarna är inte särskilt modiga. Om de till exempel lyckas rädda en drakunge som har blivit kidnappad beror det inte på styrka eller uppfinningsrikedom, utan på ren tur. Och på hjälp från oväntat håll.
I Två små riddare tänder en brasa ska de få äran att sätta fyr på en jättelik brashög. Tyvärr råkar de sätta eld på den lite för tidigt, och på fel sätt. Prinsessan Begonia, en modern ung dam med mobil på fickan, är inte den enda som blir rasande. Men hon ger dem en chans att slippa stupstocken genom att rädda den bortrövade drakungen.
Roligast är när hästarna de ska låna visar sig strejka och de istället måste rida på en ko, trots att Rosenbuske först vägrar, därför att det inte ”känns riddaraktigt nog”.
Lila skumt rövarnäste
Illustratören Marianne G. Engedal verkar ha haft lika kul som författaren. Hon har själv kommit ut på svenska med Korvtjuven och Polistjuven, två bilderböcker där fördomar utmanas, precis som i Två små riddare-trilogin.
Under spaningen efter drakungen låter hon riddarna makligt glida fram på den lånade kon utmed blekgula, böljande kullar i rosa dagsljus. Vägen kantas av vänliga små hus och naivistiskt spretiga träd. Och av en liftande gumma på väg tilll Rövartorget för att inhandla ”sånt som man inte hittar på andra ställen”.
Det blir en lågmält humoristisk andhämtningspaus för riddarna, och för läsarna, innan rövarnästet Klampenborg nås. Spänningen ökar när butiken Rövar-köp vid Rövartorget ska undersökas. Då blir det mörkt lila toner som understryker hotfullheten.
Stolligt och underbart
Marianne Engedal glänser med sin blandning av stämningsskapande färger och levandegjorda figurer. Den uppnästa prinsessan Begonia näpser riddarna med upphöjd gammaldags överlägsenhet. Den slickade viktigpettern Torkel Vingelpinne får surt begrunda de två små riddarnas slutliga triumf där han står på bryggan iförd poppiga svarta solbrillor.
Och Björn F. Rørviks dialoger är på pricken galet vanliga och galet ovanliga på samma gång.
Två små riddare tänder en brasa rymmer barnslig allhärskarmentalitet, svart humor, varm medkänsla och en historia som känns alltigenom trovärdig trots de fullständigt stolliga inslagen. Kort sagt: Stor konst.
Skarp samtidsblick i störtrolig robotsaga
Chop Chop, Linda Bondestam, Förlaget 2024, från 3 år
Tiden står inte precis still i den här AI-doftande framtidssagan om lille Chop Chop som tar över människornas jobb och sen själv får sparken när vassare robotar dyker upp. Och sen går det riktigt åt skogen.
Linda Bondestam fick 2024 års Augustpris i kategorin bästa barn- och ungdomsbok för sin civilisationskritiska robotsaga Chop Chop. En satir som på sätt och vis påminner om hennes tidigare verk, Mitt bottenliv (Förlaget 2020, från 3 år) om en utrotningshotad liten axolotl, också den Augustnominerad.
Den mysige axolotlen lever farligt, precis som robotminstingen i årets prisbelönta bilderbok. Chop Chop är en synnerligen levande skapelse, fast hen är en robot. Alltid glad och snar att leverera. Vare sig det handlar om att vakta hundar, tillverka bomber eller skapa konstverk.
Fast gladast är hen när hen får ta hand om små barn. Eller små chefer som hen kallar dem.
Ingen moralism
Linda Bondestam lastar inte Chop Chop för att alla blir arga (utom barnen och hönorna, som den lille roboten släpper ut ur hönsfabriken där de deppat ihop) när hen gör alltfler överflödiga. Det finns ingen moralism i hennes bilderboksskapande. Och förresten: Chop Chop är ju skapad för att hjälpa människan. Förklarar berättaren i boken.
Men det blir såklart konsekvenser. Till exempel när Chop Chop ”skriver 300 böcker i minuten och tecknar som fyra illustratörer på en gång. Och samtidigt komponerar en hel symfoni”.
Klart att konstnärerna blir rasande och går ut på gator och torg för att demonstrera.
Skärpt samtidsblick
Med sin typiska färgskala i livsbejakande grönblått och lysande rosarött tar Linda Bondestam med oss på en tankeväckande resa genom hundratals år. Hon gör det med en stadig och skärpt blick på samtidsaktuella frågor, på barns villkor och deras lekfulla attityd till omvärlden.
Det må gå åt skogen för både Chop Chop och hela mänskligheten, men framtiden ser märkligt nog rätt underbar ut ändå. Om man får tro denna bilderboksberättare som med sin Augustbelönade robotsaga skapat något både störtroligt och supermodernt.