Här finns fullpoängare och sånt som inte håller måttet. FOTO: Gunhild Arby

Bästa naturboken utklassar den sämsta

23 augusti 2024

Av Gunhild Arby

Varför slösa tid (och pengar) på torftiga och slätstrukna naturböcker när det finns verk av skyhög kvalitet? Tja, sanningen är att det inte är helt enkelt att hitta fram till toppkandidaterna. Bokomslag kan förföra. Eller avskräcka. Så det gäller att noga kolla vad som finns bakom pärmarna.

Det finns gott om valmöjligheter. Kanske lite för gott. Det dräller faktiskt av faktaböcker för barn. Bara under 2023 gav svenska förlag ut ungefär 400 olika verk. Cirka hundra handlar om djur och natur. Det är de vanligaste faktaboksämnena enligt Svenska Barnboksinstitutet som kartlagt barnboksutgivningen i Sverige varje år sedan 1993.

Dinosauriefrossa

Vilda djur och dinosaurier syns mest i naturbokskörden. Så har det varit i årtionden. Men insekter är också populärt. Såklart. Vem gillar inte småkryp med sina märkliga beteenden och mysko utseende?

Senare års larm om insektskollaps kan ha spätt på den utgivningstrenden. Kollaps? Nja, numera med frågetecken. I juli i år slog nya data från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i Uppsala ner som en bomb. En glad bomb, får man väl säga (om det nu finns några sådana).

Enligt SLUs undersökning, som i sin helhet presenteras senare i höst, har insekterna inte minskat i Sverige. Åtminstone inte sedan mitten av 1980-talet. Resultaten går stick i stäv med oron som spred sig i Europa 2017. Då visade en studie att 75 procent av alla flygande insekter försvunnit från tyska naturreservat. På bara 27 år.

Larmen har senare tonats ned av andra studier, men att insekterna lever farligt är klarlagt. Hur det kommer sig att de enligt SLU tycks må bättre i Sverige är däremot oklart. Det kan bero på, säger forskarna, att svenska lantbrukare använder mindre bekämpningsmedel än man gör i andra delar av Europa. Eller att ett varmare klimat har gynnat vissa arter här.

Insektskamp

Den som vill kan förstås roa sig, eller snarare oroa sig, med funderingar om hur det såg ut längre tillbaka i tiden. Före 1970-talet fanns ännu många mindre intensivt skötta småjordbruk. Och många fler variationsrika naturmarker än i dag. Just sådana som insekter frodas mest i.

Sådana marker kämpar nu i underläge.

Men insekterna kämpar på. Och under 2024 kom det minst två riktigt bra insektsböcker för barn.

Här är tips på naturböcker med omdömen från 1-5 fjärilar där fem är bäst och ett sämst.

Fiffiga finesser lyfter fjärilsboken

Fjärilarnas rekordbok av Katja Bargum och Jenny Lucander, Förlaget 2024, från sex år.

Omdöme: 4

Katja Bargum är biolog och har stenkoll på alla fjärilspåhitt. Nattfjärilarna, till exempel, berättar hon, lyssnar efter fladdermössens pip och gör sedan blixtsnabba undanmanövrar för att slippa hamna i ett läskigt gap.

Fjärilarnas rekordbok är full av sådana roliga och underliga fakta om de vackraste av våra insekter. Och rekorden?  Jo, på varje uppslag får vi veta vilken av alla bevingade vänner som är blodtörstigast, lever längst, har störst pruttkraft, är mest berömd och så vidare.

Djup och spänning

Detta är en uppföljare till författarparets hyllade Myrornas rekordbok. Även denna bok har fått översvallande beröm. Är den värd lovorden? I stort sett ja, trots små skavanker.

Mest lyckad är idén att göra varje uppslag till filmiska scener. Illustratören Jenny Lucander har ritat in serietidningsbubblor med lustiga insektsrepliker mot en bakgrund av sobert färglagda miljöer. Med stor finess målar hon fram flygplan som hämtade ur ett Tintinalbum, uråldriga dinosaurievärldar, sommarglittrande lek och farligheter, fullsatta fotbollsarenor och töande våråkrar.

Mjuka akvarellfärger blandas med distinkta svarta linjer runt föremål och djur. Det är fiffigt, för det mesta mycket vackert, och ger bilderna djup och spänning.

Maffigt

Skavankerna då? Hmm, som vanligt i faktabilderboken är texten svår att få till. Det blir ibland lite för torrt och sakligt. Mer av poetisk luft och ton, och mer av levande och udda ord efterlyses. Kanske kunde något ha plockats bort eller lagts in i illustrationerna.

Låt för all del inte detta lilla aber avskräcka. Fjärilarnas rekordbok är en underbart inspirerande och modernt illustrerad dramadokumentär, där varje sida, även för- och eftersättsbladen, utnyttjats på ett ruskigt smart och maffigt sätt.

Björnspinnare! Bara namnet lockar till läsning.  ILLUSTRATION: Jenny Lucander

Magiskt djup som bländar och förför

Boken om insekter av Alexandra Dahlqvist, Natur & Kultur 2024, från sex år.

Omdöme: 5

Jösses, så snyggt! Lysande insektstavlor, både i färg och svartvitt. Spännande fakta. Överlag ett genomarbetat språk. Alltihop urtjusigt presenterat i ett greppvänligt format med precis lagom korta texter bredvid sagolikt utformade insektsvärldar.

Ja, ni förstår. Superlativen vill inte ta slut.

Smått genialt

Boken känns lätt (och är lättläst), men rymmer ändå 76 sidor om vanligheter som myror och vårtbitare. Liksom ovanligheter som mullvadssyrsor och annat som kan vara svårt att få syn på i dagens hårt påverkade landskap.

Glatt häpen studerar jag de minutiöst komponerade bilderna. Alexandra Dahlqvists teknik förför och bländar. På uppslagens vänstra sida har hon först målat en slags enfärgad tapet med genomskinliga mönster. På tapeten har hon sedan målat fram noggrant avbildade insekter i starka färger. Smått genialt faktiskt. Som den vackraste kombo av dröm, saga och vetenskap.

På uppslagens högra sida finns texten, och ovanför den en svartvit sirligt tecknad bild av insekten som presenteras. Och språket då? Det som är så svårt i naturfaktaböcker.

Jodå. Alexandra Dahlqvist (och förlaget) har ansträngt sig. Minstingarnas dofter och ljud, deras egenheter och namn, ibland också den folktro och språkliga uttryck de gett upphov till, beskrivs med lagom variation. Särskilt bra är trevliga ord som maffigaste, lyckobringare, förförande,  aggressiv, präktig, långnäst, varningsskylt.

Prestation

Tyvärr lyckas inte omslaget spegla det vackra bildinnehållet bakom pärmarna. Riktigt slentrianmässig känns dessutom rubriken ”Visste du att” på uppslagen med allmänna insektsfakta.

Men tänk inte på det. Boken om insekter är en storartad prestation och en konstupplevelse utöver det vanliga. Med sina insektsbilder har Alexandra Dahlqvist skapat ett magiskt djup att dyka rakt ner i.

Och den som vill ha mer kan genast skaffa debuten från 2022: I vattnet på västkusten ( Natur & Kultur, från nio år).

Hur har illustratören fått till det här? En slags tapet med genomskinligt mönster. Och på det ett lysande blickfång. ILLUSTRATION: Alexandra Dahlqvist
Och denna uppkäftiga typ är ju helt oemotståndlig. ILLUSTRATION: Alexandra Dahlqvist

Bilderna räddar inte torftigt innehåll

Mina första insekter av Emma Jansson, Triumf förlag 2022, från tre år.

Omdöme: 2

Mina närmaste bokhandlare skyltar med färgsprakande naturböcker av Emma Jansson. Vid en hastig glimt verkar de läckra. Men när jag skärskådar en av dem, Mina första insekter, visar sig texten vara så trist att klockorna stannar.

Fantasilöst upprepas egenskaperna hos de avbildade småkrypen med exakt samma verb. De trivs, kan bli, äter gärna, finns, känns igen och lever i vartenda litet faktastycke. Även informationen om dem är platt och torr. Inte minst blir det väldigt ointressant att gång på gång upplysas om att det finns ”många olika arter” av trollsländor, humlor, myror dykarbaggar, myggor, flugor med flera.

Bonusfärger

En titt på de naturtrogna avbildningarna av noshornsbagge, strimlus, tvestjärt och de andra småttingarna förtar lite av irritationen över den torftiga texten. Visserligen saknar illustrationerna djup. Men tack och lov placerar Emma Jansson varelserna i fint varierad natur. Bland blommor, träd, och i sjö och skog, flyger, rantar och kravlar de omkring i snyggt inramade bilder där det råder både skymning, solljus och natt.

De kraftfulla, mörka färgerna är en bonus. De får insekterna att liksom stiga fram ur sidan och skapar en nära, intim känsla.

Tyvärr mildrar det bara hjälpligt intrycket av slätstruken massproduktion. Emma Jansson har de senaste åren gödslat marknaden med sina naturböcker. Det hade varit en välgärning för läsaren och bilderboksskaparen om en redaktör fått peta ordentligt i texterna.

Alternativt låtit någon annan skriva dem.

Visst ser det snyggt och lockande ut. Men texten är ack så tjatig och fantasilös. ILLUSTRATION: Emma Jansson

Fräckt och frimodigt om det stora blå

Vad gör djuren i vattnet ? av Sarah Sheppard, Rabén & Sjögren, 2024, från 0 år.

Omdöme: 4

Ja, vad gör de egentligen?  Mer än simmar?

För småttingar blir det en stor upptäckt att få veta att de kanske också kraschlandar, glittrar och blänker, lurar i vassen, väntar, stökar runt, besöker skräckinjagande (men vänligt bligande) kompisar, och slukar andra fiskar utan pardon.

Eller bara svävar. Långt borta. Ibland mycket nära.

Barnvänliga bokstavsrim

Sarah Sheppard gör det mesta av denna bok i stöt- och rivtålig kartong.

Med enkla bokstavsrim – till exempel pyttesmå plankton, silvriga stim – och kraftfulla färger i alggrönt, djupblått och rödspätterött målar hon fram ständiga rörelser i det stora blå. Utom på sista bilden. För då är det stillsamt och gonatt nere på havsbotten. För de sömniga ålarna. Kanske också för en trött liten åhörare.

Det märks att det är en driven naturboksskapare som varit i farten. Fräckt, färgstarkt och frimodigt har Sarah Sheppard sedan 2008 gett sig in i de populäraste av barnavärldar och kommit ut med rysliga och roliga fakta om dinosaurier, hajar, djur i staden och i skogen.

Hennes Viktiga kartor för äventyrare och dagdrömmare trycks ständigt om. Och för tio år sedan fick hon Carl von Linné-plaketten för sin samlade produktion. Mestadels böcker för barn från tre år och uppåt.

Uppslagen berättar

Det är väldigt kul och bra att Sarah Sheppard (som likt barn drivs av sin nyfikenhet) också gör böcker för de allra yngsta. Med sina starka färger och glada och tydliga djur kan Vad gör djuren i vattnet? verka enkel. Men det är en märkvärdig flytande värld som målas upp. Och varje uppslag är en charmig liten berättelse om ett sällsamt undervattenslandskap som fångar både hjärta och öga.

Så varför inte fem fjärilar?

Jo, därför att det känns lite avhugget och kort. I nästa småttingbok ser jag fram emot några fler sidor om djurens göranden och låtanden i ljuvlig Sarah Sheppard-tappning.

I havets djup simmar de märkligaste firrar. ILLUSTRATION: Sarah Sheppard

Omistlig fullträff för alla åldrar

Sofis upptäcktsfärd av Stefan Casta och Bo Mossberg, Opal 2013, allåldersbok från tre år

Omdöme: 5

Fem böcker har det blivit om den lilla myran Sofi som härjar runt i naturen. De har tryckts om flera gånger. Första delen i serien,  Sofis svampbok, kom 1998, men min favorit är Sofis upptäcktsfärd. Varför då? Jo, för här har författaren Stefan Casta och illustratören Bo Mossberg tagit sitt samarbete till sin högsta punkt.

Nivån är skyhög. Gedigen kvalitet, både i text och bild.

Så här känns det

Stefan Castas korta faktastycken är av och till små poetiska noveller. Magiska känslor och ren och skär naturglädje. Inga präktiga pekpinnar.

Så här ska en faktaboksslipsten dras. En författare som inte rabblar fakta utan en som berättar. Hur det känns när vårträden klär på sig löven. Hur tystnaden i skogen rymmer något mer. Hemligheter utlovas. Liksom fynd av fjädrar, skelett och fågelbon. Året runt.

För detta är en bok som följer vår, sommar, höst och vinter. Illustratören Bo Mossberg kan på så sätt glänsa med sina milt lysande akvareller av sommarängar, vinterbackar, blöta vårkärr och eklundar i höstskrud. Han är en av Sveriges mest uppskattade vetenskapsillustratörer. Mannen bakom mastodontverket Den nya nordiska floran. Samarbetet med Stefan Casta har dessutom etablerat honom som en urstyv barnboksskapare.

Illustratören har kul

Den kavata lilla myran Sofi gör han till en frejdig upptäcktsresande i insjöar, vid grävlingsgryt och under ormbunkslandskap.. På virvlande löv, på rävsvansar och på trollsländors och larvers rygg tar hon sig fram med förstoringsglaset i högsta hugg och med leklustan och påhittigheten som ledsagare. Det märks att illustratören haft roligt med sin myrkompis som rytmiskt och musikaliskt flöjtar ut i skog och mark.

Uppslaget Naturen har nattöppet är särskilt fint. Sofi spanar in en lysmask som lyser upp den svartlila bakgrunden och de grönskiftande örnbräkenbladen som vajar högt ovanför henne. I en gul och rund måne skriver Stefan Casta om hur det låter (inte alls) när ugglan flyger och hur nattviolen doftar (starkt).

Lysmasken är förresten inte alls en mask utan en skalbagge.

Mycket ska man få veta innan örona trillar av. Och mycket mer skulle jag vilja veta av Stefan Casta och Bo Mossberg som med Sofis upptäcktsfärd har skapat en omistlig och tidlös kombo av naturromantik och naturvetenskap att älskas av alla åldrar.

En sommarbacke som senare också blir höst- och vinterutflyktsmark. Äventyret finns  i den närmaste naturen. ILLUSTRATION: Bo Mossberg

Briljans och skåpmat i ny antologi

Vi upptäcker naturen, en antologi, Rabén & Sjögren 2024, från tre år.

Omdöme: 3

Va! Bara 3 fjärilar. Kan förlaget nu tänkas utropa.

Ja, jo. Visst är Sven Nordqvists fladdermusteckningar lika hejdlöst roliga som i den tidigare utgivna (och tjockare) antologin, Smarta små upptäcker naturen, som kom 2011. Visst är Charlotte Ramel även i denna bok en tillgång när hon låter sina små figurer ge sig ut i svampskogen med plåster och sniffande svamphund.

Och visst är Emma Adbåges version av Skräpiga, stökiga rummet och Sarah Sheppards briljanta ljudhärmande årstidsuppslag (Plask! Det är sommar. Schh! Det är vinter…) lika skojfriska och barnvänliga som i 2011 års naturantologi.

Men varför krympa ner den ursprungliga boken på detta vis? 141 sidor har nu blivit 92. Ungefär hälften av innehållet i Smarta små upptäcker naturen har återanvänts, resten är nytt.

Vad hände med poesin?

Och varför har mycket av det fantasifulla och drömmande fått stryka på foten för fakta och tekniska tips? Jag saknar Axel Schefflers burleska ekorre som hoppar hur långt som helst, Barbro Lindgrens finurliga trädfunderingar, Maj Fagerbergs sagoinspirerade humlevärldar och Ulf Starks sjungande sjö.

Vad hände med poesin? För mycket saklighet riskerar att ta död på många naturvänner.

Även bokformatet har krympt. Några illustrationer har fått kapas i kanterna eller ritas om. Inte så bra, även om illustratörerna löst det på ett rimligt vis.

Fortfarande gäller årstidstemat. Varje årstid har i nya antologin uttolkats även av barnboksskapare som inte medverkade i Smarta små…. Förlagsredaktörerna har plockat material från senare års böcker. Bland annat från Björn Bergenholtz Hur ser man djur? (2020). Och från Julia Wibergs och Cecilia Heikkiläs Stora roliga skogsboken (2022).

Praktisk hjälpreda

Cecilia Heikkiläs mjuka och lite dovt färgade bilder har ett direkt och lekfullt tilltal. Som om barnen själv satt med vid ritbordet och beskrev hur tussilago och gullviva ser ut, eller hur björnen och igelkotten rullar ihop sig i sina vinterbon. Det är fint och värmer säkert små barnahjärtan.

Här tipsas också om hur man bygger en igelkottskoja, spanar efter spår i snön, blir en skräppolis, gör ett vattenhjul av ett äpple och mycket mer.

På så sätt fungerar Vi upptäcker naturen utmärkt som praktisk hjälpreda åt förskolan och för alla vetgiriga små. En liten uppslagsbok att bläddra i. Eller bara ha hemma när de frågvisa överrumplar oss ovetande vuxna. Poesin får man hitta i andra naturböcker.

Mjukt och lekfullt om hur man hittar på roligheter i spenaten. ILLUSTRATION: Cecilia Heikkilä